Le Fever

Nu är det här. Kapitel två. Årets sista dag är här, men febern har just börjat.

http://www.lefever.se

du fick ju texten. kungen av england sa att han kunde höra mig sjunga den redan innan, lite som jag tänkte det. den välkomnades med öppna armar, och på scen kändes den väldigt stor. den enda som mådde dåligt var väl möjligen min stackars gitarr som för första gången i sitt liv fick uppleva hur det skulle vara att ha pete townshend som ägare.

tack för alla er som var på popaganda, det var ju alldeles fantastiskt. det blev feber hela natten, som kanske dog någonstans vid uppvaknandet på islandstorget kl. 07.00, i varje fall för vissa av oss.

nu gör du så här, om du frågar mig. gå ner lite, och läs texten. klicka här sen och lyssna, inspelat från popaganda.

pictures from frontstagemusic. who also wrote a nice review of us.

ps. tack sofi fahrman, vi gillar dig med! ds.

Musiken kommer ju ofta först. pang, pang. Det här var toppen. Två steg fram om man tar sig tid och lyssnar på riktigt, två steg bakom om man blir besviken. Tvärtom blir det väl nästan aldrig, inte för mig i alla fall.

Tänkte ändå försöka med dig. Du kommer få höra en ny sång på lördag på popaganda. Men jag tänkte att du liksom nu kan få en del av den, kanske typ halva, eller lite mindre, kanske t.o.m. hela. Lite beroende på dig, du får i alla fall en chans. Du kanske hör hur det kommer låta, eller hör hur du vill att det ska låta och blir besviken. Jag vet redan hur det låter, så för mig så känns det lite konstigt, som att jag har tagit orden ur sitt sammanhang. Men denna gång kommer inte musiken först, lära sig lyssna på musik v. 2.0. 1+1 blir 2 hoppas jag att du känner på lördag, hej!

första raderna har jag antecknade från den 11 mars, sen kom inget mer. resten kom mellan telefonplan och slussen förra måndagen, på väg till replokalen.

Jag satt i baksätet på väg till Göteborg när Simon berättade det för mig, jag vart ju gladast i göteborg för en stund. Och i göteborg är de ändå rätt glada. Du kanske inte blir lika glad, men kanske gladast i ditt kvarter. Simon sa att jag kanske inte borde berätta det för så många, innan det liksom var helt klart. Jag tror dock att varenda flicka den helgen i göteborg fick höra att just precis så var det. Så om ryktet inte har hunnit till dig än, så kan jag med stor glädje och stolthet berätta för dig att Le Fever avslutar den svenska festivalsommaren genom att nästa lördag spela på POPAGANDA.

Popaganda skriver att vi är ett av stockholms finaste pophopp och att våra hjärtskärande melodier kommer att nå långt utanför södermalm. Jag vet inte riktigt vad man säger om sånt, skål kanske. och tack, ingen kommer att bli besviken.

hoppas att du får lusten och har orken, annars kan du få lite av mig.

hälsning från cykelstyre en tidig morgon i göteborg.

förresten! simon har laddat upp en ny sång på våran myspacesida, den heter 1,2,3, please try again och är en liveinspelning från Stockholm Pride. Lyssna till den om du vill. JA!

Ett litet break, och en liten paus kanske. En välbehövlig semester, för vissa synonymt med vila, för andra inte. Tänka har vi nog alla hunnit göra, i en husbil rullandes över amerika, på ett nattåg genom frankrike, på tåget på väg till jobbet, på ön eller bakom mixerbordet. Utspridda och tankspridda sen sist vi sågs på F12. Men av oförklarlig anledning  har alla sökt sig hem igen och samlat sig och sina tankar samman. Så på lördag ses vi igen, vi står på en scen och ni kollar på. Så där som det brukar vara, och så där så att vi skäms lite för att vi inte kan stå tillsammans. Det är ju ni som gör konserterna, inte vi, i alla fall inte ensamma. Med andra ord så tror jag att vi behöver varandra, kanske hålla handen, kanske nöja sig med en high five. Annars blir det ju inte roligt för någon.

Febern tar din hand och avslutar Stockholm Pride på lördag. Jag lovar att sjunga en ny sång, och jag hoppas att ni kommer att tycka om den, den tar ett steg tillbaka på något sett. Men om planen går som väntat så även två steg fram. Det får man se.

tom feber m. häst hälsar från Côtes des Basque.

Febern tog sig ut på sjön, och  Stockholm boat sessions tog med sig kameran. Vädret höll vår hand och turisterna och barnen omfamnade oss. Vi spelade en ny sång, och jag hoppas att du tycker om den. Den har både snabb sång, långsam sång, körsång och allsång. Eller som vår vän axel beskrev den, “handclap til you make it”.

Båten gick i hamn vid slussen, precis som på lördag. Febern på Debaser, Le Fever på scen och Feber i huvudet. Kärt barn har massa namn, kom och ge oss en high five och handklapp.

Jag har inte pratat på snart en vecka, det har varit spännande. Tyst, men spännande. Inte av den anledning att jag inte har någon att prata med, utan av den anledning att det inte går. Lite skakigt inför Fredag då jag ska vara allt annat än tyst. Då tar Febern sig hem igen, hem till Telefonplan, Landet. Hemmaplan helt enkelt, precis som fotbollslagen. Det är festivalen Pop Dakar som anordnar en förfest till sin festival, tillsammans med Bon Chance. Dom skrev fint om oss i sitt utskick:

“Le Fever – Ungt, lovande indie-band från Stockholm som kommer underhålla oss med medryckande melodier och snyggt ärliga och dekadenta texter. Skivaktuella med albumet “TheYouthBlamedItAllOverMe”

Vad fint det vore om det var så människor såg på en. En ung, medryckande, snyggt ärlig och dekadent kille.

DU ÄR UTSEDD, KALLAD OCH RÄTTFÄRDIGAD.

HÄMTA DIN FRÄLSNING OCH HÄRLIGHET HOS LE FEVER.

Dem han i förväg har utsett har han också kallat, och dem han har kallat har han också gjort rättfärdiga, och dem han har gjort rättfärdiga, dem har han också skänkt sin härlighet. Romarbrevet 8:30:

” The original Lefever Arms Co. was founded in 1884 by “Uncle” Dan Lefever.  In 1901 he lost the Lefever Arms Co. and founded the D.M. Lefever, Sons & Company. He died in 1906 and the new company went out of business. Ithica acquired the original Lefever Arms Co. in 1916 and produced shotguns under that name until 1948. There were only about 1,200 guns made under the D.M. Lefever name, so they are quite collectable. ”

på cykel, vår.

I climbed too high/I thougt that I could find a place/I ran too far/I thought that I could run away/You stayed too long/You thougt that everything would change.

hej!

idag är det fredag, dagen innan den dag vi alla lever för. kompisens tips till dig är att inte låta helgen besegra dig. med andra ord så vill jag se ditt leende även klockan sunday morning broken heart.

skål!

“Jag var inne på Le Fevers myspace idag. Det låter fint. Men! Vad är det som är elektroniskt? Den här frågan är nog riktad till alla svenska musikjournalister som, så fort dom hör ett ljud från en trummaskin i en hel låt, beskriver musik för “elektronisk”. Inget som håller mig sömnlös precis men asså, va, lixom, typ skärp till er!

Mr Pink”

“Åh, vi bara älskar när våra läsare kommer till vår undsättning. Mer sånt! Men Mr Pink, vi vet att det inte alltid kan vara lätt att skilja på “eklektisk” och “elektronisk”.

Redaktionen”

Under rubriken “BREV” så kan man i detta nummer av Nöjesguiden läsa denna hjärtskärande kommentar som riktar sig till den recensent som i förra numret skrev om vår skiva. Det ligger mycket humor i detta. Jag nöjer mig dock med att tacka Mr Pink för hans vänliga ord om att våran musik lät fint, trots bristen på elektronik.

Ja, det var ett tag sen sist. Men vi alla har ju bra ursäkter så det gör ju inget, för nu kommer bra saker.

Bra no. 1

Vi spelade på Pet Sounds Bar för någon vecka sedan. Det var fantastiskt, så fantastiskt att det tog flera veckor för oss att kunna återansluta till verkligheten och berätta det för dig. Någon som dock han göra det snabbare än kvickt var våran nya vän Jerry Boman. Jerry missade hela våran spelning, men lyckades på något vis ändå charma oss och fösa in oss i ett litet förråd och få oss att spela en sång. Men det gjorde vi ju mer än gärna, för han hade löften om kameror.

“En natt, i en korridor, bakom en bar.

Igår var det tänkt att jag skulle se Le Fever på Hemma hos Fanny på Pet Sounds Bar. Men sällskapet på ett annat ställe var så trevligt att jag missade hela konserten. Attans… MEN när jag sedan tillslut gick ner i källaren möttes jag av ett glatt band som bara för min skull satte upp en superimproviserad minispelning inne i Pet Sounds loge! Fantastiskt! Och eftersom jag alltid tänker på er kära läsare/tittar här på bloggen så filmade jag ju såklart! En av bandets vänner fick agera kamera två.
Så här kommer det, ett superexklusivt klipp med Le Fever, inspelat igår i en korridor på PSB! Håll i hatten! “

Bra no. 2

Vi har slutat leva våra liv i gråskala. Vi kommer nu också i färg.

Bra no. 3

Kolla till höger.

Bra no. 4

Vi spelar någon gång denna lördag på någon båt någonstans i huvudstaden.

JA, EXAKT.

Det ligger nu nämligen en ny inspelning på våran myspace. Låten är inspelad på den stora annandagen på det stora Debaser, och den stora låten ska nog få hete Hangover Is Your Middle Name, men det fanns inte nog med plats för att den skulle få heta det på myspace, cheap bastards.

Du kan se den som en försenad allahjärtansdagpresent från oss till dig, för precis som du hade vi nämligen ingen annan än oss själva att hålla i handen. Förresten, befinner du dig på Pet Sounds Bar om exakt 24h så kommer du att få ännu fler presenter av oss, skål!

Lyssna här nere annars, för dig som inte fattar det där med myspace.

Vi repar stämsång allihopa i replokalen, och inte längre den stökiga skrålande varianten, utan den finstämda med fina harmonier. Det är en speciell känsla det där med att stå i ring och sjunga tillsammans, pojkar alltså. Det kommer att hända i nästa vecka när vi spelar på pet sounds, uppradade som i kyrkan ska vi vara, och jag ska stå med ryggen mot publiken och dirigera.

Låt mig passa på att hylla palestrina och kontrapunkten, fantastique. Jag kanske vågar dela med mig av ett körverk någon dag, de finns på papper.

godmorgon söndag!

För dig som inte är hipp och därför inte läser nöjesguiden så kan jag berätta för dig att skivan recenseras där just i detta nu! Recenseras bra gör den också, fantastiskt. Jag kan inte annat än sätta på mig stora leendet, luta mig tillbaka och känna ett stråk av välbehag strömma både genom min och mina vänners kroppar i replokalen denna annars gråa söndag. Vi repar inför ett akustiskt gig som kommer att äga rum den 17/2 på Pet Sounds Bar. Det kommer bli fantastiskt. Klubben säger att de är ett vardagsrum, så vi släpper det här med trummor och elgitarrer och tar fram sågen, fiolen, dragspelet och stämsången istället. Det vore toppenkul om du ville komma och se efter själv.

Här har du recensionen från tidningen:

“Popmusik har en pakt med den speciella typ av skönhet som kallas för ungdom. Och jag blir glad när 2010 får inledas med ett gäng Stockholmskillar, runt 19 år gamla, som kallar sig för Le Fever och spelar eklektisk men stilsäker indiepop med breda melodier, dallrande gitarrer, jazziga rytmer, brådmogna texter och en manlig Victoria Bergsman till sångare.”
Och svara på frågor fick jag också, tyvärr så publicerades inte hela intervjun. Men skål ändå.

Er musik är ganska eklektisk, Tom Lagerman. Hur skulle du beskriva er genre?

JA!
Ekvationen KAMERA+MIKROFON+DEBASER=XXX är nu löst.
Resultatet blev en handfull rörliga bilder föreställandes oss, ackompanjerade av oss. Låten ska nog få heta Le Fever den med, selftitled du vet. Videon är kul på många sätt, men det roligaste är att melodikan som spelar melodin är ostämd. Det som är kul med det är att en melodika inte går att stämma. Vi andra levande ting är också lite ostämda även fast vi kan stämma oss själva till skillnad från melodikor. Men det är så det blir när man mår bra.

Lyckliga över att helgen hade anlänt och att vi fick åka båt i mörkret så blev jag och Anders ombedda att göra det enda rätta.

The Ferry Sessions: Le Fever, “Postcards from Italy” by Beirut from Anders Örtegren on Vimeo.

Simon & Garfunkel – Wednesday Morning, 3 A.M.

And her hair, in a fine mist floats on my pillow/She is soft, she is warm, but my heart remains heavy/I’ve committed a crime, I’ve broken the law/For twenty-five dollars and pieces of silver/ My life seems unreal, my crime an illusion/A scene badly written, in which I must play/At my young love beside me/The morning is just a few hours away.

Orglar alltså, jag har alltid varit väldigt svag för de, men nu den sista tiden så har det smällt. Det slog slint någongång för en dryg månad sen i Filadelfiakyrkan, jag och Simon hade avnjutit en timmes gåshud med Loney, för att invänta Ed Harcourt. Alltså, i en kyrka, uttömd av sakral popslakt signerat Emil Svanängen, tårar i ögonen, skälvande händer och stora förväntningar inför Harcourt, tummen upp med andra ord. Plötsligt så brakar det och jag mötte orgelns egentliga kraft för första gången i mitt liv. Ed tar ton acapella på kantorplats bakom orgeln för att sedan låta orgeln fylla kyrkan med många vackra toner i vad man skulle kunna kalla ett preludium. Det var toppen.

När vi spelar “a painting of your life” så använder vi en kyrkorgel, eller inte en kyrkorgel, men en orgel som låter som en kyrkorgel. Det varar inte länge innan discopianot kommer och abbafierar refrängen, men det är lika mycket lycka och gåshud var gång i replokalen när Anders knäpper av rotorn på sin orgel och källaren på mosebacke hemsöks av en underbar okristligt kristen känsla.

Jag hittade några orgelmoments:

BILLY PRESTON.

Fantastisk man Billy Preston, här är han i och för sig bara ett barn, men ett mycket bevågat sådant. Jag tror han var en av dem som kallats “underbarn”. Och i den positiva bemärkelsen är det alldeles korrekt, han spelar ju här med Nat King Cole vid 11 års ålder. Annars hittar man Billy som spelar klaviatur på massa Beatles inspelningar, han kallades “den femte beatlen”. Jag är imponerad av honom, han har även med en låt i Tarantinos Inglorius Basterds, under presentationen av Hugo Stiglitz. Här är i alla fall ett lite avslappnat backtoback jam med Nat King Cole.

Noah And The Whale.

De ser ganska dumma ut i den här videon med pannband, likadana kläder och glasögon, men de har en fantastisk pumporgel(?) och en toppen textrad:

If love is just a game/Then how come it’s no fun?/If love is just a game/How come I’ve never won?/I guess maybe it’s possible I might be playing it wrong.

 SANTANA.

Det häftiga med det här är egentligen inte orgeln utan Michael Shrieve som är trumslagare. Han är bara 19 år här och spelar på woodstock, och spelar bäst av alla. Men runt 06:40 någonstans så börjar orgelslakten. Detta är i övrigt antagligen de bästa 10 musikminutrarna man kan hitta.

JON LORD.

Finns inte så mycket att säga mer än att det gosigaste är när ringmodulatorn kommer på och han välter orgeln i slutet.

BO HANSSON.

Man måste ju.

Best wishes, and a drunken new year from Le Fever.
In 2009 we were born, in 2010 we will be baptisted.

Le Fever – New Year Song from Tom Lagerman on Vimeo.

JA, den har ju redan varit, julen alltså, men vi säger ändå hurra och hoppas att du likt oss har haft det fantastiskt. Vi har beskådat naturfenomen med skräck i våra ögon, skrivit julsånger som jag hoppas kunna dela med mig av och dödat allt vad jul heter på Debaser.

Både film och ljud kommer du att få i julpresent från oss. Det kommer så snart vi har vaknat upp från år 2010 års första dimmiga dagar. Så länge får du hålla tillgodo med den lite mindre ädla konstformen telefonfotografi.

soundcheck, debaser.

PANG!

Lördag den 26/12 smäller det för både dig och mig. Debaser kommer att få feber, och du gillar det. Vi har idag funnits i exakt 23 dagar i det offentliga rummet om man vill kalla det så, och det känns minst sagt toppen att redan snart få svettas på samma scen som Casablancas och resten av de stora pojkarna en gång gjort. Låt mig citera Debaser själva: “… Le Fever, har du inte hört talas om dem ännu så kommer du göra det nästa år. Vi spår dem en lysande framtid.”

Vi ses på annandagen kära vän.

For your informtaion: http://www.debaser.se/kalender/3500/

“LE FEVER
Le Fever är Tom Lagerman. Tillsammans med sina vänner spelade han i somras in en skiva i sitt vardagsrum i Telefonplan. Skivan kom att döpas till TheYouthBlamedItAllOverMe och släpptes förra veckan i samband med deras livedebut på ett överfullt Landet. Musiken har beskrivits som “an odd amalgram of indie pop, twee, and electronica”, själva vet de inte riktigt. Något de däremot vet är att de kommer att vara ett 8 man starkt band på scen innehållandes både fiol, synthar, dragspel och stämsång och att de lovar att spela tills fingrarna blöder. Och ni som var på Landet vet hur roligt bra detta är. Svetten rann utmed väggarna, alla dansade på borden och ett och annat ölglas tappades i golvet i trängseln. Det är musik om att åka på festival och vakna gäckad i rännstenen utan för Baba Sonic.”

Igår smällde det högre än någonsin. På riktigt.

Landet var överfullt av folk och vi var överfulla av lycka. Idag vaknade vi alla med stora leendet, och leendet växte markant när folk vill att vi ska vara där vi vill vara och att de spelar våran skiva på pet sounds.

Ett offentligt hjärtligt tack till alla er fina underbara människor som kom igår.

Jag ska försöka visa lite bilder och filmer om jag hittar några sådana, om du inte hittar de före.

Fantastiskt fina ord från musikbloggen swedesplease kom här om dagen. Hela vägen från det stora USA faktiskt,  Oklahoma, Kalifornien och Texas verkar gilla musiken lite mer än alla andra om man ska lita på statistik. LOVELY COWBOY!

Fever Ray shouldn’t have the Swedish music market cornered in terms of bands with “fever” in their name. Much like Arcade Fire monopolized those words for the past few years (so much so that the band Theater Fire got grief for stealing the name despite the fact they formed before Arcade Fire), Fever Ray shouldn’t have a monopoly on the term “fever”. Anyway there should be room enough for two Swedish Fevers and Le Fever deserves a chance.

Le Fever is Tom Lagerman a 19 year old boy from Sweden. This summer he occupied his parents living room for three days and three nights to record some of his music. That session became the album The Youth Blamed It All Over Me which he plans to release in Stockholm next week. The songs share a sound with Loney, Dear even down to the airplane references. The music is an odd amalgram of indie pop, twee, and electronica with the occasional horn section thrown in for good measure. Since it’s Thanksgiving in the States the best analogy I can make is that Le Fever’s music is a cornucopia of all the best sounds of indie rock.

Le Fever needs our help to spread his music throughout the world. Let’s make this a social media experiment and see how far we can take him. For more info email Le Fever here – le_fever@yahoo.se.

Priset man får betala är väl minst sagt att få feber själv. Men det gör inte så mycket, vi har liksom saknat varandra, jag och sömnen.

Trist bara att det var detta man missade.

650 personer har lyssnat på de där sångerna på bara 24h. Det känns toppen, febern är här och där, och där är här du inte är.

HALLÅ.

Om du vill så kan du nu lyssna på musik. Jag skulle nog göra det om jag var du.